Förhoppningarna på gårdagens match mot Ängelholm var stora efter den galanta vändningen mot Falkenberg borta för drygt en och en halv vecka sedan. Men de infriades inte. IFK spelade slarvigt, dåligt och lojt under framförallt första halvlek, medan Ängelholm överröste en storspelande Nicklas Westberg med skott. Det är till stor del tack vare honom som vi kunde gå till pausvila utan några baklängesmål.
0-0 i halvtid alltså, och efter paus kom lagen ut igen, och såväl hemma- som bortaspelarna verkade mer taggade och andra halvlek blev en mer händelserik historia. Spelet böljade fram och tillbaka, men IFK verkade ändå ha någorlunda kontroll på de gästande skåningarnas frejdiga spel. Ja, våra spelare var till och med framme och hotade i Ängelholms straffområde ett flertal gånger. När sedan inbytte Imad Khalili nickade bollen i ribban, kändes det som att vi var nära ett ledningsmål också. Ett ledningsmål som kom.
IFK:s skyttekung Shpetim Hasani nickskarvade Bambergs hörna mot mål, och gästernas målvakt Daniel Andersson ramlade in i målet med bollen. Hela Parken verkade se målet och i några sekunder firades det vilt. Men icke. Alla utom domarteamet såg målet. Vi chockade hemmasupportrar fick sedan se Ängelholm kontra på ett oförberett IFK, och - typiskt nog - sätta matchens enda mål.
Det är alltid bittert när företeelser laget inte kan råda över avgör ett slutresultat. Så kände nog även spelarna, som trots allt försökte komma fram i banan och kvittera, men utan framgång.
Lite positiva nyheter: om några dagar blir vårt nyförvärv Caio Mendes spelklar. Bye, bye GTG!
Dessutom: IFK:s gamla anfallsess Bruno Santos ska göra en ny sejour i den vita tröjan. Undertecknad möter beskedet med blandade känslor, men vi vet alla vad Bruno går för i sina bästa stunder. Håller han sig skadefri kan han förhoppningsvis bidra till att ytterligare spetsa den redan rejäla anfallsbesättningen. Vi får hoppas på det bästa.
Forza Peking!
Galet IFK
Det var inte det bästa spelet och försvaret var inte riktigt med på noterna under första halvlek. Men IFK Norrköping gjorde det igen. Man vänder 0-2 till 3-2 i Falkenberg och det är inte lätt att vinna där nere har vi märkt under åren i Superettan och framför allt inte på det här sätet. Grymt starkt av grabbarna och ytterligare en tid som serieledare är ett faktum!
Oavgjort i klassikermöte
Igår tog IFK Norrköping emot det till nuvarande säsong degraderade Örgryte IS hemma på Parken. Ett riktigt klassikermöte med andra ord, och det bjöds på en böljande kamp nere på planen. Någon vinnare blev det ändå inte, utan matchen slutade oavgjort, 1-1. IFK var dock närmast segern, men Petru Racu förvaltade straffen man fick i slutminuterna på ett nonchalant och dåligt sätt och därmed var två poäng förlorade.
Förutsättningarna fanns ändå där. IFK hade lobbat rejält för matchen och publiken, framförallt den välfyllda klacksektionen, var verkligen på tårna. Spelarna bjöds också på en riktigt sjyst inramning av sina supportrar och såväl åskådare som spelare verkade vara riktigt taggade.
För IFK:s del började dock matchen dåligt. ÖIS kom fram gång på gång och IFK-försvaret hängde inte med för fem öre när göteborgarna stormade fram mot Niklas Westbergs mål. De fick strax utdelning också. I den 17:e minuten kom gästernas Pavel Zavadil fram och satte bollen lågt i Westbergs högra hörn. Ridå? Nej då. Bara sex minuter senare nickade mittfältaren Mikael Lindskog in kvitteringen.
Den första halvleken var Örgrytes, men i andra kom IFK igång ordentligt rent spelmässigt. Man bjöd på flera läckra kombinationer och kom fram fint, men avsluten höll inte högsta klass. Istället hade Örgryte även i andra halvlek de farligaste chanserna, med bland annat en stolpträff. Men med bara ett par minuter kvar fick IFK straffspark, och Petru Racu gjorde sig redo att slå den. Några sekunder senare suckade Parken tungt, efter att ha sett den chippade straffen gå i ribban och över.
Det är alltid bittert att snubbla på mållinjen på det här sättet, men sett till hela matchen kanske vi ska vara nöjda med oavgjort. Örgryte är ett svårspelat lag, och en poäng är nog ändå inte fy skam. Vi får ta nya tag på lördag då vi gästar Falkenberg och Halland.
Forza Peking!
Förutsättningarna fanns ändå där. IFK hade lobbat rejält för matchen och publiken, framförallt den välfyllda klacksektionen, var verkligen på tårna. Spelarna bjöds också på en riktigt sjyst inramning av sina supportrar och såväl åskådare som spelare verkade vara riktigt taggade.
För IFK:s del började dock matchen dåligt. ÖIS kom fram gång på gång och IFK-försvaret hängde inte med för fem öre när göteborgarna stormade fram mot Niklas Westbergs mål. De fick strax utdelning också. I den 17:e minuten kom gästernas Pavel Zavadil fram och satte bollen lågt i Westbergs högra hörn. Ridå? Nej då. Bara sex minuter senare nickade mittfältaren Mikael Lindskog in kvitteringen.
Den första halvleken var Örgrytes, men i andra kom IFK igång ordentligt rent spelmässigt. Man bjöd på flera läckra kombinationer och kom fram fint, men avsluten höll inte högsta klass. Istället hade Örgryte även i andra halvlek de farligaste chanserna, med bland annat en stolpträff. Men med bara ett par minuter kvar fick IFK straffspark, och Petru Racu gjorde sig redo att slå den. Några sekunder senare suckade Parken tungt, efter att ha sett den chippade straffen gå i ribban och över.
Det är alltid bittert att snubbla på mållinjen på det här sättet, men sett till hela matchen kanske vi ska vara nöjda med oavgjort. Örgryte är ett svårspelat lag, och en poäng är nog ändå inte fy skam. Vi får ta nya tag på lördag då vi gästar Falkenberg och Halland.
Forza Peking!
Publikmässig kris i svenskfotboll!
Fotbollen i vårt land är i något av en kris publikmässigt. Vi är alla supportrar och jag gillar inte att placera oss i olika fack men vi som tillhör den mer levande kulturen under matcherna har påpekat visa brister men bara blivit bemöta med total nonchlans av både klubbar och förbund. För 10 år sen såg det helt annorlunda ut, då brydde man sig om alla, sen kom uppsvinget publikmässigt och vi kom i skymundan, vi var inte lika viktiga längre.
Idag har några mycket läsvärda texter publicerats på aftonbladet. Den ena är ett öppet brev från järnkaminera som är mycket välskrivet. Tommy theorin bemöter här kritiken som förbundet får med att som vanligt skylla på klubbarnas organisation SEF. Så länge SvFF skyller på SEF och tvärtom kommer det aldrig bli mer folk på matcherna. Aftonbladet har faktiskt legat på under dagen och kontaktat en idrottsforskare som lyfter fram väldigt sunda tankar och påpekar på flera ställen i intervjun vikten av en levande supporterkultur, utan den kommer inte publiken att öka/återvända!
Idag har några mycket läsvärda texter publicerats på aftonbladet. Den ena är ett öppet brev från järnkaminera som är mycket välskrivet. Tommy theorin bemöter här kritiken som förbundet får med att som vanligt skylla på klubbarnas organisation SEF. Så länge SvFF skyller på SEF och tvärtom kommer det aldrig bli mer folk på matcherna. Aftonbladet har faktiskt legat på under dagen och kontaktat en idrottsforskare som lyfter fram väldigt sunda tankar och påpekar på flera ställen i intervjun vikten av en levande supporterkultur, utan den kommer inte publiken att öka/återvända!
Den moderna fotbollen tar över i Sydafrika
Vi vet redan hur det är, förbunden gör hur de vill och givetvis även Fifa. Igår sändes ett mycket bra inslag på svt om hur den moderna fotbollen behandlar Sydafrika och dess invånare. Inslaget ser du här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)