Förhoppningarna på gårdagens match mot Ängelholm var stora efter den galanta vändningen mot Falkenberg borta för drygt en och en halv vecka sedan. Men de infriades inte. IFK spelade slarvigt, dåligt och lojt under framförallt första halvlek, medan Ängelholm överröste en storspelande Nicklas Westberg med skott. Det är till stor del tack vare honom som vi kunde gå till pausvila utan några baklängesmål.
0-0 i halvtid alltså, och efter paus kom lagen ut igen, och såväl hemma- som bortaspelarna verkade mer taggade och andra halvlek blev en mer händelserik historia. Spelet böljade fram och tillbaka, men IFK verkade ändå ha någorlunda kontroll på de gästande skåningarnas frejdiga spel. Ja, våra spelare var till och med framme och hotade i Ängelholms straffområde ett flertal gånger. När sedan inbytte Imad Khalili nickade bollen i ribban, kändes det som att vi var nära ett ledningsmål också. Ett ledningsmål som kom.
IFK:s skyttekung Shpetim Hasani nickskarvade Bambergs hörna mot mål, och gästernas målvakt Daniel Andersson ramlade in i målet med bollen. Hela Parken verkade se målet och i några sekunder firades det vilt. Men icke. Alla utom domarteamet såg målet. Vi chockade hemmasupportrar fick sedan se Ängelholm kontra på ett oförberett IFK, och - typiskt nog - sätta matchens enda mål.
Det är alltid bittert när företeelser laget inte kan råda över avgör ett slutresultat. Så kände nog även spelarna, som trots allt försökte komma fram i banan och kvittera, men utan framgång.
Lite positiva nyheter: om några dagar blir vårt nyförvärv Caio Mendes spelklar. Bye, bye GTG!
Dessutom: IFK:s gamla anfallsess Bruno Santos ska göra en ny sejour i den vita tröjan. Undertecknad möter beskedet med blandade känslor, men vi vet alla vad Bruno går för i sina bästa stunder. Håller han sig skadefri kan han förhoppningsvis bidra till att ytterligare spetsa den redan rejäla anfallsbesättningen. Vi får hoppas på det bästa.
Forza Peking!
skip to main |
skip to sidebar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar