Det lokala vinner i längden

Klubbkänslan har spelat ut sin roll hävdar vissa. Det behövs ingen klubbkänsla, dagens fotbollspelare ska vara professionella yrkesmän, och det ska inte spela någon roll om han ena året spelar för klubb X och nästa år för klubb Y. För den moderna fotbollen spelar det säkerligen ingen roll, men för oss supportrar gör det det.

Det finns ett par spelare som jag personligen alltid kommer att ha en plats för i mitt hjärta, oavsett hur bra eller kassa de är/har varit. Patrik Jönsson och Mikael Ström är två av dom. Sådana spelare växer inte på träd, och det är nu extra kul att IFK värvar lokalt. Kommer bli extra glad den dagen David Nilsson tar första platsen mellan stolparna.

Apropå klubbkänsla, eller ska vi säga lagkänsla... såg när en av världens "bästa" spelare visade sin lagkänsla härom sistens. Cristiano Ronaldo i Real Madrid var förbaskad för att hans lagkompis inte passade honom, så då sket han i att gratulera sin lagkompis när denne gjort mål... blir kräkfärdig av dessa diva fasoner.

"Fight the modern football"