Serieledare!

Det kan knappast ha undgått någon med hjärtat på rätt plats att IFK Norrköping i skrivande stund kan titulera sig serieledare! Det här underbara faktumet är resultatet efter gårdagsvinsten hemma mot Jönköping Södra.

Jag kan, till och med objektivt, säga att IFK stod för en riktigt finspelad fotbollsinsats i matchens andra halvlek. Vi inledde dock ganska försiktigt, och hemmaspelarna turades om med smålänningarna om att ha kommandot i matchen. Första halvlek var överlag en ganska slätstruken tillställning. Men i andra vände det! IFK kom ut som ett helt nytt lag. Racu och Whass, som hittills visserligen inte hade gjort bort sig, stod båda för en gedigen insats. Viktor Rönneklev bröt uppspel, vann boll, tog egna initiativ och var riktigt bra. Hans samspel med Bamberg var av gammal god 07-klass. Innermittfältet var stabilt, med imponerande Lindskog och krigande Wiklander. Cakic snurrade som vanligt på sin kant, Hasani skapade oreda i J-Södras försvar och Russel, som i och för sig slarvade en aning i spelet, hade ställt in siktet och gjorde två mål. Målvakt Westberg plockade det lilla han hade.

En som hade mycket att göra var före detta IFK-målvakten Nuredin Bakiu. Han fick plocka inlägg på inlägg, avslut på avslut och fick rusa ut på inspel efter inspel. Han var inte direkt dålig, men han släppte ändå in tre mål. Lindskogs nick var riktigt tjusig, liksom Russels andra mål (matchens tredje). 2-0-målet var väl inget mästerverk, men ack så viktigt att säkra segern där.

Från klackens sida var vi sådär. Vi försökte synas matchen igenom med flaggor, som det viftades mer frenetiskt med än tidigare, och visst hade vi våra toppar, men under perioder var vi kanske lite väl tysta. Detta kan dock förklaras med att alla våra naturliga klackledare hade drabbats av förkylning, varpå de inte kunde leda klacken på samma goda vis som är brukligt när Peking spelar.

Hur som helst, vi gjorde vad vi kunde och vi fick med oss tre poäng och ett förstärkt självförtroende från matchen. Bättre kan det inte bli!